Det var paus mellan två lektioner. Några i gruppen hade gått de få stegen från hotellet ner till Medelhavets strand. Vågorna landade lojt med en smekning, nästan ljudlöst, mot stranden. Det doftade hav. Ingen ville bada, det var i april.
Någon nuddade vid min axel. Jag vände mig om. Det var han, vår tvättäkta uppfinnare, som var med i kursen i Kreativitet. Han som hade patent på bastuaggregat och jag vet inte vad. Varför var han här egentligen? Nu frågade han mig:
– Vad är ett problem?
Plötsligt hörde jag mig själv svara:
– En målavvikelse.
Oj, varifrån kom mitt svar? tänkte jag. Han var tyst. Troligen hade han inte väntat sig något svar alls. Sedan sade han:
– Tack! Det ord som han sedan upprepade, när vi skildes vid slutet av veckan.
Ja, vad är ett problem? En målavvikelse eller uttryckt på ett annat sätt: ”en detaljerad beskrivning av skillnaden mellan hur jag har det nu (nuläge) och hur jag önskar ha det (mål)”.
Problemet med ordet ”problem” är att det är tråkigt. I ordet finns ingen inneboende lust och glädje. Det ger inga inre bilder av hur jag vill ha det.
Exempelvis, om jag säger:
– Tiden räcker inte till.
Vad ger det för bild av problemet? Kanske blir svaret:
– Jo, jag måste ju prioritera bättre.
– Jaha, vadå?
Om jag först, så detaljerat som möjligt, beskriver hur jag vill ha det, inbjuder jag mig till att bli kreativ. Det blir lustfyllt och spännande!
På likartat (analogt) beskriver jag hur jag har det nu. Vid komplexa problem, exempelvis när en tekniker har ett miljöproblem, beskriver han den önskade situationen utifrån alla de olika aspekter som finns. Eller, när en psykolog hjälper sin patient att beskriva hur han önskar sin vardag, blir situationen bättre belyst, om den innehåller några olika dimensioner, exempelvis den fysiska, den psykiska, relationer, den existentiella osv.
Genom att fokusera på en tänkt lösning och hur det är nu, ges plats för utveckling och kreativitet. Själva problemet blir ”restposten” mellan de två tillstånden. Problemet ”beskriver sig självt”.
John W. Gardner (1912-2002), som jag redan citerat i ett annat inlägg, var inne på detta:
Vi möts ständigt av en räcka
av lysande möjligheter,
förklädda till olösliga problem.
onsdag, 22 augusti, 2007 kl 16:39
Bra inlägg. Utan drömmar når vi mycket lite. Och just drömmar är viktiga för att kunna nå mål eller se lösningar på problem. Dessa två är, som du säger, mycket nära varandra. Ett problem är en situation som inte är som den bör. Det finns ju ett bra ordspråk för detta: Sikta mot stjärnorna, nå trädtopparna.